Torsten Jemt, 2010 års Elanderpristagare

Årets Elanderpris går till Torsten Jemt, adjungerad professor i protetik vid Institutionen för Odontologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Stipendienämndens motivering till detta är:


att professor Jemt under en följd av år, som vetenskapsman, starkt har bidragit till att odontologisk forskning inom ämnesområdet protetik på olika sätt erhållit nationell och i stor omfattning internationell uppmärksamhet. Han har genom sin forskning bidragit till den kunskap vi idag har omkring utfallet av olika implantatprotetiska behandlingar. Torsten Jemt har drygt 120 publikationer på Pub Med. 
Han har på ett aktivt sätt handlett 2 doktorander till odontologie doktorsexamen och därmed bidragit till att föra forskningstraditionen framåt inom odontologin.

Torsten Jemts föredrag hade titeln ”En-tands implantat – utveckling och långtidserfarenhet”. Han inledde med att säga att ersättning av förlorade tänder genom osseointegrering av titanfixturer startade för 45 år sedan av Per-Ingvar Brånemark och hans forskningsgrupp då den första patienten behandlades. Därefter har behandlade patienter kontinuerligt följts upp och flera systematiska dokumentationer över lång tid har publicerats. Ca 15 år senare började man intressera sig för en-tands implantat som alternativ till mer konventionella tekniker. I början hade man problem med att distansskruvarna lossnade och dettog 5-6 år att lära sig att förstå hur distanserna skulle utformas för att sitta kvar utan att lossna. Torsten berättade att den första patienten i världen som fick ett en-tandsimplantat enligt osseointegreringstekniken fick det i Göteborg 1984. Fem år senare skedde nästa steg i utvecklingen då Cera One, den första kommersiella implantatprodukten lanserades. Innan dess var alla en-tands implantat mer individuellt utformade. Därefter kom en standardiserad teknik med individuell utformning av implantaten, som ledde  till utvecklingen av den moderna CAD/CAM tekniken, som används i stor omfattning idag.
 Överlevnaden av en-tands implantat idag efter 15-20 år är i Göteborg 98-99% medan överlevnaden för kronersättningarna på implantaten är lägre och ligger runt 86%. Anledningen till att kronorna bytts ut kan vara att många kronor gjordes om av främst estetiska skäl. Man såg även många djupa tandköttsfickor efter 10-15 år men gingivan och benet runt om verkade se frisk ut. En annan iakttagelse är att många en-tands implantat (ca 50-60%) hade kommit i infraposition efter det att granntänderna har vandrat vertikalt. Av dessa hade ca 25% förflyttat sig 1 mm eller mer. Torsten avslutade sin föreläsning med att visa ett antal patienter som haft en-tands implantat under många år.