Lars Sennerby, 2016 års Elanderpristagare

Professor Lars Sennerby, Avdelningen för Oral & Maxillofacial Kirurgi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet har tilldelats årets Elanderpris.

Stipendienämndens motivering lyder:
"Sennerby har varit både forsknings- och kliniskt verksam inom implantatområdet sedan 80-talet. Fram till idag har han skaffat sig ett världsrykte som en av de allra främsta inom sitt gebit och har varit med om att forma sitt ämne till vad det är idag. Antalet vetenskapliga artiklar som publicerats är svårslaget (213 artiklar enligt PubMed, dec 2016), deras kvalitet likaså. Till detta kommer ett antal doktorander som slussats fram till doktorsexamen".

I sin prisföreläsning gav Lars Sennerby en kort tillbakablick på sin odontologiska bana alltifrån starten 1981 med anatomi på termin 1 till doktorsavhandlingen 10 år senare. 1993 blev Lars lektor och år 2000 befodrad till professor. 1986 började han som tandläkare i Särö och kom 3 år senare till Brånemarkkliniken. Numera är Lars knuten till kirurgiavdelningen men arbetar 1 vecka i månaden i Italien med klinik och forskning på patienter.
Hans forskningsinriktning har utgjorts av både experimentell och klinisk forskning och då i samklang med industriföretag. De områden han har ägnat sig åt har varit 1) inläkning – osseointegration, 2) stabilitet av implantat, 3) kliniska tekniker såsom direktbelastning och benaugmentation samt 4) produktkontroller med uppföljningar och långtidseffekter. Bland annat har han studerat hur ökad ytråhet på implantatskruven har lett till ökad beninväxt mot implantatytan, så kallad ”contact osteogenes”. Långtidsstudier har visat att nyare typer av implantat ger färre misslyckanden. Ett spännande område som Lars har bearbetat har varit extraktion och samtidig insättning av implantatet. Ett annat område som berördes var stora sinusar med lite ben för implantatskruvarna. Detta kunde lösas dels med bensubstitut som infördes men också med en teknik där sinusslemhinna lyftes och bildade en hålighet runt skruven. Denna hålighet fylldes med tiden med inväxt av benceller och därmed med nytt ben som omslöt implantatskruven.