Jan Olsson, 2001 års Elanderpristagare

Årets Elanderpris går till Jan Olsson, professor i Cariologi vid Institutionen för Odontologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Jan Olssons, född i Göteborg 1945,  tog sin tandläkarexamen i Malmö 1978 och blev odontologie doktor i Göteborg 1978 på sin avhandling "Studies on initial streptococcal adherence". Under 1979-1980 var han "visiting scientist" vid NIH i Bethesda, USA. Han utnämndes till  docent 1982, universitetslektor 1993 och professor 2000 vid Göteborgs universitet. 

Jan Olssons Elanderprisföreläsning vid högtidssammanträdet den 19 januari, 2002 hade titeln: "Hängslen och livrem - om bakterier, bindning och biofilm". 
Bakterier måste kunna sätta sig fast på en värdorganism för att framkalla sjukdom. En forskargrupp i Boston hade 30 år tidigare publicerat idén att behandla infektioner  genom att förhindra bakteriebindning till oika ytor, s.k. antiadhesiv terapi, istället för att använda antibiotika. Ganska tidigt identifierades specifika bindningsmekanismer där särskilda strukturer - adhesiner - på baktierytan kunde binda specifikt till receptorer på värdorganismen enligt nyckelhåls-principen. Flera olika strategier har förslagits att med antiadhesion motverka sjukdomsalstrande bakterier. Genom både aktiv och passiv immunisering vill man stimulera kroppen att bilda antikroppar som kan hindra bindningen mellan adhesin och receptor. En annan möjlighet att blockera denna bindning är att tillföra syntetiska strukturer som liknar receptorn, s.k receptoranaloger. Ytmodifiering är ytterligare en strategi där man på kemisk väg förändrar tandytan så att salivens proteiner och bakterier inte kan fastna. Genen för agglutinin, den salivfaktor som kariesassocierade bakerier såsom mutans streptokocker binder till, inger förhoppning om effektivare metoder vid karies. Karies har dock en multikausal bakgrund och detta innebär sannolikt svårigheter att fastställa risken för sjukdom baserad på en enstaka gen. Men bakteriernas förmåga till anpassning är stor och olika species samverkar effektivt i högspecialiserade biofilmer. I sökandet efter antiadhesiv terapi för en viss bakterie kan det visa sig nödvändigt att eliminera mer än en enstaka bindningmekanism. Sannolikt har många bakterier flera bindningsalternativ - kanske både hängsle och livrem.